I början av juni träffade jag på en kille på Butler's, i slutet av kvällen i baren på ovanvåningen. Såg bara en snygg jeansskjorta i ögonvrån och där stod han plötsligt bredvid mig och gav mig ett leende och ett hej. Kan tillägga att han var lite lik Michael Scofield i Prison Break, inte helt fel, hihi.  Vi stod och pratade en stund innan det var dags att gå hem, eftersom Butler's stängde. Jag sa att vi (jag, Mia och Carro) skulle gå till Amis och om han kände för det kunde han ju komma dit. Vi kan kalla honom för Pelle, Pelle är från Orust men bor i Gbg och hade ingen koll på Amis, jag förklarade vart det låg och hoppades att han skulle hitta dit. Kom sedan på att det faktiskt inte heter Amis längre :-). Som tur var hade han en kusin som bor i Trollhättan så de hittade dit :-). Stod en stund och pratade där med innan det var dags att åka hem. Frågade om han hade FB och det hade han (tänkte att vi kunde adda varandra där), men ångrade mig sedan och frågade om han ville ha mitt nummer ist, och det vill han :-). Vi hade sms-kontakt i några dagar innan vi bestämde oss för att ses i Göteborg. Vi möttes upp vid Kopparmärra, en klassiker :-) och gick sedan vidare till ett cafe i Linne. Hade en väldigt trevlig dejt i ca fyra timmar, rätt bra om ni frågar mig. Det kändes bra efteråt och jag kände att jag kunde tänka mig att fortsätta att lära känna honom. Skön stil, humor, bra musiksmak, intressanta intressen och han hade en kärlek till havet, inte helt fel liksom. Vi fortsatte att höras lite via sms, men det kändes som om det var mest jag som hörde av mig och det kändes inte som om han var intresserad av något mer. Så jag la ner det, ingen ide att slösa tid på någon som inte är intresserad. Visst kändes det lite trist, men inget att gräva ner sig för liksom. Kändes bra att jag inte hakade upp mig på det och gick vidare :-)

Hade ju inte varit hel fel att dejta denna killen ;-)

Att träffa någon på krogen är kanske inte det mest optimala, om jag tänker tillbaka på de förhållanden som jag har haft så har jag träffat de flesta genom vänner eller genom nätdejting. Ja jag har provat på nätdejting för er som inte visste om det :-) Back in the days kändes det lite pinsamt att säga att man dejtade på nätet, att det bara var en viss sorts människor som sysslade med det. Men idag känns det som de flesta har testat på det i alla fall en gång :-). Så för ett tag sedan fick jag för mig att starta ett konto igen på en av dejtingsajterna. Var väl inte speciellt aktiv och kände inte att det direkt fanns någon som passade mig i smaken. Men så var det en kille som skrev till mig som jag tyckte verkade intressant. Efter en del mailande fram och tillbaka frågade han om vi kunde börja prata på msn. Jag ger inte gärna ut min msn till vem som helst, men jag tänkte att ja varför inte. Efter en hel del pratande där gick vi över till att sms:a och sedan ringa. Jag tyckte verkligen att han verkade jättetrevlig, hur lätt som helst att prata med och de bilder jag hade sett såg riktigt bra ut. Tillslut så bestämde vi oss i alla fall för att träffas. Eftersom han bodde i Linköping och jag i Trollhättan beslutade vi oss först för att träffas i Jönköping, nästan mittemellan :-). Men det blev lite ändrade planer så vi bestämde att han skulle komma till Trollhättan istället, väldigt nervöst! Städade och fixade i ordning hemma som aldrig förr och fixade ju även till mig själv såklart. Vet inte hur många gånger jag bytte kläder typ, haha. Han dök upp i värsta snygga bilen, en svart audi tt (är lite svag för snygga bilar :-)) och jag tänkte att det kan ju inte bli annat än bra det här. Men där misstog jag mig rejält, ur bilen stiger en kille som var hur sunkig som helst. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, men det var ju bara att hålla god min typ. När jag kramade honom kände jag hur han luktade mööös (vet inte hur jag ska förklara lukten, men ni vet säkert), när man kramar en kille första gången, eller alla gånger vill man ju att han ska lukta gott. Parfym är ju sånt som man kan gå igång på liksom :-). Han var klädd i ett par uppkavlade utsvängda jeans som var trasiga typ överallt och en rutig skjorta i och för sig av det moderna slaget, men den var smutsig, eller den såg i alla fall smutsig ut. Ett par superslitna bruna fula sneakers och en grön jacka som också den var smutsig. Håret var helt fett och hans skägg och mustasch var helt vildvuxet. Och på toppen av moset hade han den fulaste bruna resväskan i skinn som man kan tänka sig. Ja det var inte många rätt där inte. Men nu hade jag ju tagit dit honom så det var ju bara att bita i det sura äpplet. Jag hade tänkt att vi skulle gå till Butler's för att äta, men jag kunde inte med att gå dit. Vi gick till O'learys i stället, inte för att det var mycket bättre men vi var ju tvungna att gå någonstans. Jag försökte att vara trevlig och försökte att tänka positivt, men det gick verkligen inte. Inget som helst fel på hans personlighet, men utseende och personlighet går ju liksom hand i hand. Som tur var så märkte han väl att jag inte var helt nöjd så efter middag och lite tv-tittande så beslutade vi tillsammans att han skulle åka hem. Jag kände mig som världens sämsta människa, men jag kunde inte fortsätta att umgås med honom, än mindre ha honom sovandes över. Jag tycker att första gången som man ska träffa någon så vill man ju vara  så fräsch och snygg som möjligt liksom, jag tycker inte att det är för mycket begärt. Speciellt inte om man aldrig har träffats heller... Ja efter denna upplevelse tog jag bort mitt konto och tänker inte att nätdejta på ett bra tag framöver.

Bilen var det enda som var snyggt :-P